Vildvuxna rosor

 

Dom sjunger om vildvuxna rosor

men min ros var stympad och grå

Så varför så vildvuxna rosor

När min ros bands mot slottsmuren hård

 

Från vår första minut visste jag hon var min

Denna jungfru så skön med den blekaste kind

Hon tog tag i min skräck utan ett ord

lika sant som att rosor är röda som blod

 

Så knacka’ han på och steg in i mitt rum

Jag frös när hans läppar mötte min mun

Jag lät denne man se på min kropp

Med de slitnaste ögon fyllda av hopp

 

Dom sjunger om vildvuxna rosor

 

På den andra dagens morgon

fick hon så blommor över sin byst

Lika röda som de läppar jag på natten fått kysst

Vill du följa med nu dit rosor bo

Jag kastar min boja vår kärlek får ro

 

I gryningen kall ropar han så mitt namn

Som ett skadeskjutet fartyg utan nån hamn

Så lugn så bestämd som ett barn vid mitt bröst

men rosor blöder och snart blev det höst

 

Dom sjunger om vildvuxna rosor

 

Jag vill komma in men nåt viskar halt

Hennes skönhet så flyktig mitt hjärta så kallt

Varför blir den vildaste rosen som stenen så grå

När det röda är det enda jag kan och jag vill förstå

 

På den sista dagens morgon gick vi dit rosor gro

Han kysste mig djupt där

som skuggorna bo

Jag hörde hans röst av skräck den mig band

nu står han framför mig med ett svärd i sin hand

 

Hennes skönhet jag sargat allting är svårt

Jag är vidrig snuskig jag är äcklig jag är kåt

Allt vackert ska dö vår värld är för hård

Jag lämnar henne för evigt där i rosornas vård

 

Dom sjunger om vildvuxna rosor

 

Text & musik: Nick Cave

Svensk text: Thorsten Flinck Förlag: Mute Records

Trummor: Robert Olsson

Bas: Magnus Eugenson

Gitarrer: Michael Englund

Piano, Hammondorgel & cello: Ulf Wahlberg

Refrängsång: Sanna Carlstedt