Min vackre son
Var ska jag söka min blåögde son?
Ja, var ska han söka min blåögde son?
Var ser jag de rop jag hört så långt härifrån?
Ta och leta efter längtan som alltid ska längta
Drömmen om nåt bättre som alltid ska brinna
Sök efter tid till att be och besinna
Min vackre son, med ögon blå
Du tittar på
Säg på vad då
På din blick som är mörk far, och min som är så blå
Han ser sina som är mörka och sonens som är blå.
Var har du vart min blåögde son?
Jag sörjer dina sorger här hemifrån.
Jo, jag har dansat invid stupet av den vitaste månen.
Och gubben som bor där han förlorade sonen
Letar efter skogar som saknar svaren
Skogar som bär på sorgeflor
Nu får som inga svar av lillebror
Nej nu hälsar ingen på av de månfödda barnen
Och skogen blir en kista till den utmätta graven
Min vackre son, med ögon blå
Du tittar på
Säg på vad då?
På din blick som är mörk far, och min som är så blå.
Han ser sina som är mörka och sonens som är blå
Och vad såg du mer min blåögde son?
Säg vad är det man ser mer än så långt härifrån
Jag så kärlek förloras i kyssar som kallnar
Jag såg kärleksprofeten fördriven av vargar
Jag såg en väg av juveler
Och som vapen som sargar
Vapen som gråter där ingen förlåter
Min vackre son, med ögon blå
Du tittar på
Säg på vad då?
På din blick som är mörk far, och min som är så blå.
Han ser sina som är mörka och sonens som är blå.
Vad såg du sist min blåögde son?
Säg vad är det man ser sist så lång härifrån
Jag ser en flicka som bar sin hemlighet kvar
Som ropar och bönar men som aldrig får svar
Som önskar så tyst, som önskar så hett
Som önskar sig bortom all sans och vett
Som önskar så hett att blodet ska rinna
Ur blodet ska en flicka stiga sig till kvinna
Ur jorden föds den förlorade modern
Som läkt tusen sår på tusen soldater
Som skrävlar och skyter om tappra hjältedater
Deras själar blåstes ut i en bottenlös krater
I fjärran stinker liken från tusen kamrater
Dom skrattar när dom gråter som djungelns chimpanser
Morfinruset lockar till lustiga danser
Dom ber sina gudar om nya små chanser
Så tar dom till slut den utsträckta handen
Vår urmoder sluter oss alla i famnen
Min vackre son
Min vackre far
Bli hos mej, stanna kvar
För regnet går med mig
Och vi älskar båda mig.
Text & Musik
Thorsten Flinck