Manuel

 

Manuel stod framför spegeln

på sin sista kväll i livet

Han betraktade sin skepnad

både grannlaga och väl

Efter fyrtio år och mer

vill man ändå ta för givet

Att denna kropp är lika evig

som ens odödliga själ

 

Han strök med handen genom håret

han skrattade åt synen

av en vuxen man som kände sig

som tonåring igen

Hur han övade på gesten

Hur han höjde ögonbrynen

Hur han sökte efter leenden

som fångat ögonen

 

Denna sensommarkväll

är så trollskt sensuell

Ser du månen den är röd som blod.

Dom ska mötas inatt

Och han minns hennes skratt

som ett löfte bara dom förstod

  

Han gick hastigt genom dörren

nerför trappan ut på gatan

Han funderade på taxi

men stod kvar i vankel mod

 

Det hade regnat lite förut

nu var vinden ljum och syrlig

så han bestämde sig till slut

för att ta en promenad

 

Han gick och njöt av att bara andas

han kände det så tydligt

att det var somrarna som fått honom

att älska denna stad

 

Att augusti blev så vackert

är precis som juniruset

när hela stockholm blir förvandlat

till ett enda vandringsstråk

Vid McDonalds var det stökigt

Han tog vägen runt om huset

Han var vuxen nog att inse

man undviker allt bråk

Denna sensommarkväll

en kulört karusell

under månen röd som blod

Mellan porlande skratt

Leker själar tafatt, det är kärlek som gör människan god

 

Han gick hastigt åt höger

En oförsiktig gening

Han var mer än väl försenad

för en kvinnas tålamod

 

De står mitt på trottoaren

De ber om cigaretter

så han ler och säger vänligt

att han inga har kvar

Plötsligt står dom i en cirkel

de stänger av alla reträtter

Och när han ber att få passera

får han gliringar till svar

 

Men så ångrar sig någon

och då flyttar sig fler

Och han springer ner mot operan

När han känner nån inpå

Han får en kraftig dunk i ryggen

Det var just inget mera

 

Så han blev mer än väl förvånad

när han inte kunde stå

Det är sent Manuel

Det är långt mer än kväll

Under månen som är röd som blod

Det är sensommarnatt

och i fjärran hörs ett skratt

Och du undrar vad du missförstod

 

Dina drömmar dina löften

blir till rännilar i gatan

Men du känner inget mer

än sällsamt levnadsmod

 

Och doft av fuktig asfalt

i neonens syndflod

 

 

Text & Musik: Dan Hylander