Dvärgen -en dikt av Kent Andersson

 

Kom och skratta åt Lilleput

Le åt hans krumma små ben

när han dansar för dig med små

små skutt

och lockar dig in i entrén.

 

Vi går in i Lilleputlander

i Lilleputlandet där dvärgarna bor.

Där står hela det fullvuxna bandet

i helgdagskläder och glor

på en liten, liten smedja

där en liten, liten smed

hamrar på en liten kedja

på ett litet, litet städ.

 

På den lilla ässjan brinner

elden som gör smeden varm

och den lilla svetten rinner

längs han lilla, lilla arm.

Åt den munterhet som råder

bockar dvärgen lite trött.

 

Dvärgar tackar för applåder

och den uppskattning dom mött.

Men isar det inte längst inne i

märgen,

kväver du inte ett fasans skri,

när du ser människor skratta åt

dvärgen

som bara är lite mindre än vi?

I plommonstop, kubbar,

cylinderhattar

står man och pekar på dvärgen

och skrattar,

tills dvärgen blir ledsen och fäller

en tår

som bara är lite mindre än vår...

Vad gråter en dvärg åt?

Detsamma som du

Det vimlar av dvärgar i världen

nu.

 

Förkrymta, förhånade, olyckligt

lottade

står dom försmådda, för små, och

bespottade

och tittar med sorg på det lilla

dom fått

i sina små liv, och dom gråter så

smått,

åt det lilla, lilla fatet

med sitt lilla, lilla bröd

åt det lilla, lilla hatet

med sin stilla, lilla glöd,

åt den lilla, lilla vreden

med sin lilla, lilla brand

åt den lilla, stilla vreden

i hans knutna lilla hand,

åt den lilla, lilla krampen

i hans lilla, lilla bröst

åt den stilla, lilla kampen

med sin illa, lilla röst.

 

Men lossnar det inte små flagor

av färgen

på huset vi målat med...

demokrati-

när du ser människor sparka på

dvärgen

som bara är lite mindre än vi.

Vad slåss en dvärg för?

Detsamma som du.

Det vimlar av dvärgar i världen

nu.

 

Förkrymta av maktspråk och

lagarnas text

förbannar han dom som har

hämmat hans växt.

Då knyter han näven och reser

sig opp

med stigande vrede och växande

kropp.

 

O, ni som växer er höga som

bergen där himlen är klarblå och

sikten fri:

Fruktar ni inte den framtid då

dvärgen

växer sig hundrafalt högre än ni?

 

Dvärgen -en dikt av Kent Andersson